Vänder och vrider i sängen, kan inte komma till ro. Tankarna far i huvudet, magen är en stor ångestklump. Har ingen Stilnoct att ta, tog dubbeldos sista dagarna hos Mattias. Ingen Oxascand heller, så det är bara att kämpa själv. Tänker på Abbes familj. Djup sorg. Det som inte får hända har hänt dom igen. Hur klarar man det? Fy fan. Joel blev så ledsen när jag berättade för honom. Det finns liksom inga ord. Livet är så orättvist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar