Min goa påg

Han är så fin. Ömsint. Snäll och klok. Ikväll gick vi till Abbes mìnnesplats på sķolan. Vi tände ljus. En fin plats. Klumpen i magen växte och tårarna steg, på oss båda. När vi kom hem var Joel väldigt dämpad. Vi gick in ì mitt sovrum. Han satte sig på golvet, jag på min säng. Tårarna rann nerför hans kinder. Hañ kände ju Abbe. Vi pratade en stund, och samtalet gled snart över på annat än döden. Hañ är så kkok min minsting. Han har så myvket fint att säga. 

Tack för att just du kom till oss. Þack för att dubär du, vi älsķar dìģ ❤