Överraskning

Igår var M på väldigt gott humör. Jag också för den delen. Men iaf. Han frågade om det var något i källaren som jag ville ha kvar (det är MASSOR med grejer där nere). Jag sa nej. Det har legat där i 12 år utan att jag behövt det så... Då sa han att han tänker börja tömma källaren för han tänker sälja huset nästa år. Jag blev alldeles paff. Så säger han att han tänker hyra lägenhet där jag ev FÖRHOPPNINGSVIS kommer bo. Så pratade vi lite runt det, och det blev en så bra lunch och eftermiddag. Sedan ringde han på kvällen och var på gott humör då också. Såklart han är glad nu när flytt känns nära. Vi är två intressenter på två lägenheter. Varsin. Logiskt. Men bostadsbolaget vill se kopia av mitt beslut på sjukersättning. Det oroar mig lite. Tänk om min bipolära diagnos ligger mig i fatet? Men det borde det inte göra. Kanske inte behöver visa den sidan där diagnosen står. Nojjig! 

Mitt mående är, som ni kanske märker, mycket bättre. Men jag pendlar. Dock ingen mani, känner mig glad och tillfreds. Det som skrämmer mig mest med flytten är hur ensam jag kommer bli. Mina vänner finns i Skåne och det tar emot att smsa när jag är nere. Jag vill inte störa, vara en börda. Men en pratstund då och då hade varit fint. Jag är dålig på att höra av mig när det är bra också. Jag är rädd att störa helt enkelt. Blir ju så dumt, dumma mig.

Så J, vi får kanske användning för allt jag köpte till flytt ändå 😊

❤🙏