Lördag till ända

Tagit mig igenom dagen. Ibland är dagarna så långa, som idag. Jag blir så dagvill när J och M är hemma på veckan. , liksom 3 söndagar, och söndag är veckans värsta dag. Men imorgon är det Mors dag och det har smusslats lite i köket så det är spännande. 

Kände mig lite ledsen i em. Är så rädd att inte få lägenhet. Vi är ju så färdiga med varandra. Inte osams, inga hårda ord. Bara klara. Tycker faktiskt själv att jag är modig som gör det. Men samtidigt är jag rädd. Du vet, ensamhet och ekonomi. Ekonomin känns mest. 

Ensamhet... förra gången jag bröt upp, 2007, skrämde ensamheten skiten ur mig. Var van vid att leva 8 personer som ett. Oj så många tårar det föll när det var pappa-vecka. Men så vande jag mig, och ensamheten blev min vän. Tid för bara mig. Jag behövde det. 

Men det är annorlunda nu. Jag hsr redan så mycket migtid. J och jag är så tighta. Men det är nog tillvänjning som behövs. Eller så blir det mer mammatid. Vi är väldigt flexibla i den frågan M och jag.

Nu ska jag krypa ner under täcket.

❤🙏