Senaste tiden har varit kaos. För det första har magen helt ballat ur. För det andra, psyket har också ballat ur och serverar 7-8 panikångestattacker dagligen. Jag kan inte säga att jag psykiskt mår så dåligt just nu. Men något är galet och det började när jag fick första ECTn. Som för övrigt inte blivit fler då jag inte vågar mig på en biltur med den här magen. Den är VÄLDIGT opålitlig.
Hur är livet annars då? Tja. Ganska okej. Har fortfarande inte dammsugit. Helt dränerad på ork, mer än vanligt. Beror troligen på magen. Lite svårt att komma in i duschen. Men imorgon kommer Joel hem. Då ordnar sig livet lite mer. Psykiskt mår jag som sagt rätt okej. Bättre än på länge. Får njuta av det, vem vet hur länge det varar!? Magen oroar mig väl inte. Det har varit såhär förr. Den är utredd utan resultat. Men den begränsar mig. Väldigt mycket. Tur jag har ett stort troslager. Så illa är det. Önskar jag hade tvättmaskin i lägenheten men det finns inte plats. Ytterligare en anledning till att jag valt vara ensam. "Å älskling har du bajsat ner dig igen. Så romantiskt ". Nej. Tror inte det. Nog skitprat.
Sjukdomars avigsida. Först fick jag litium, som inte var så snällt mot magen. Bytte till litiumkarbonat så blev det bra. Fick diabetes och medicinen Metformin. Katastrof. Slog ut magen fullkomligt och sedan dess har det varit fortsatt katastrof. Metforminet har jag slutat med för flera år sedan. Jag vägrade helt enkelt ta den.
Nu har jag nog inte mer att säga. Klockan har blivit 5. Upp och hoppa gott folk! 😂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar