2024-07-28 Smärta

Han har åkt. Pappaveckan börjar nu. La mig på soffan, körde igång Anne på Grönkulla. Smulan sitter utanför Joels dörr. Plötsligt ger hon ifrån sig ett klagande högt ljud. Jag brister, i gråt. Denna söndagen är värre än på länge. Det gör så förtvivlat ont i mig. Tårarna rinner. Det är ren smärta. Smulan vill vara nära, men bara om jag ligger på soffan. Nu har jag förflyttat mig till sängen. Då håller hon sig undan.

Inatt ska jag fly all smärta. Det är sömntabletter som gäller ikväll. Vid 21 troligen, längre håller jag inte ut. Så några timmar till. Längtar. Borde kanske ta Oxascand för min ångest. Den är hög. 

Jag sov faktiskt några timmar inatt. Det var skönt. Ibland blir jag förvånad. Liksom glatt överraskad. Som när jag vaknade i morse och hade sovit. Kanske för att jag inte tar sömn för självklart. 

Nu rinner tårarna igen. Ångesten kväver mig, sorgen kväver mig. Fy f*n vad jag saknar mitt barn.