Tvivel

Igår när J lugnat ner sig hade vi ett samtal om hur veckorna ska se ut om vi flyttar. J har tidigare sagt att han ska bo varannan vecka. Igår pratade han om att vara mindre hos M. Eftersom M inte kan lyssna och förstå J när han är ledsen, bland annat. Jag försökte stötta men kan helt ärligt inte se positivt på att vara en vecka hos M. Klart jag vill att J bor hos mig men jag vill också att han har en fungerande relation till sin pappa. Jag vill stötta det. Men inte till vilket pris som helst. Det här blir luddigt och spretigt. J är, precis som jag, ett känsligt barn. Han har mycket tankar, funderingar och ångest. Han blir lätt ledsen och det kan inte M hantera. När jag försöker prata med M när jag mår dåligt så säger han "usch då". Sedan är det färdigpratat. Lika är det med J. Det är bara att sluta tänka. Och så går han. HAN GÅR!  J sa igår att jag alltid finns där, lyssnar, tröstar och stöttar. Jag har lyckats med mitt mål. Trots allt så har jag lyckats. Men J är rädd, för om/när han blir ledsen hos pappa så finns inte jag där. Det finns bara en pappa som inte klarar känslor utan vänder ryggen till och går. Så vi pratade om en lösning på hur vi kan göra med varannan vecka. J kan vara hos pappa några timmar och sedan "komma hem" och sova hos mig. Jag vet inte. Jag vet verkligen inte men jag vill inte att min son mår ännu sämre än han redan gör. Detta är nackdelen med flytt. En trasig 12-åring.