En snabbvisit

Milde himmel så varmt det är! 27⁰C i sovrummet. Inget täcke behövs. Jag la mig tidigt för jag var så trött. Men tankarna snurrar och ångesten ökar. Den bubblar under det grå skiktet. Där jag känner känslor som sedan i det grå skiktet avtrubbas och en del stannar under som ångesten får tag i. Jag trodde inte att det skulle bli såhär av medicinen, litiumet. Jag trodde den skulle stabilisera och sedan skulle livet vara som vanligt. Men nej. Inget har varit som vanligt på många år. Hjärnan är mos. Klarar inget handarbete längre. Klarar inte läsa recept. Klarar inte lösa korsord. Klarar inte! Försöker och misslyckas. Men jag klarar att lyssna på min omgivning. För det mesta iaf. Det viktigaste för mig är att J känner sig hörd. Och det gör han ❤🙏