Tur i onödan

Idag mår J bättre. Han är uppe och klädd. Han ville gå till postlådan och få lite luft. När vi kollade igenom posten fanns det ett brev från sjukvården till M. Jag ropade ner honom och han öppnade brevet. Vi trodde båda att det var besked om tester och röntgen som gjorts på hans händer. Men det var en kallelse, till ortopeden IDAG kl 14.40. Då tänkte vi båda att nu har de hittat något fel. Så vi åkte till Hudik. J stannade hemma. M blev inkallad och 10 minuter senare kommer han ut, mäkta irriterad. Tester och röntgen visade ingenting, så läkaren rådde honom att söka på primärvården igen. M sa så jag ska börja om igen? Det hela slutade med att läkaren skickade remiss till neurologen i Gävle. Suck! Det hade väl räckt med ett telefonsamtal!?