Tråkigt avslut

Igår kväll kände jag paniken öka. Hjärtat slog fort och andningen var påverkad. Bad Mattias komma ner, vilket han gjorde. Det kan ibland stilla ångesten om jag inte är själv. Men han var otålig och ville tillbaka upp så jag sa åt honom att gå. Tog min Stilnoct (insomningstablett) och la mig. Ångesten bara ökade och gick över i panik, jag såg inget annat råd än att ta Sobril (behovsmedicin, ångestdämpande) . Det lugnade sig lite och jag tänkte jag somnar nog snart. Då kommer Mattias ner, arg som fan och skriker att nu får jag sluta shoppa. Skräckslagen säger jag ja. Han går och ångesten ökar igen. Joel somnar men jag ligger vaken. Lyckas hålla mig ifrån att gråta men ångesten är hemsk. Vid två somnade jag, men sov ingen god sömn. Vaknade ofta med hjärtklappning. Så idag är jag seg. Tvättar ny sängkläder och gardiner, med Joels hjälp. För givetvis är fibron på sitt allra bästa. Söndagar är skit!