Aktivitetsnivån är inte så hög just nu. Jag känner av den årliga höstdepressionen. Den gör mig extra trött. Märker också att jag blir irriterad av mycket och höga ljud. Känner mig bitvis ledsen men inte så att jag gråter. Märker tydligt att medicinerna gör nytta, jag faller inte lika djupt och hårt som tidigare. Det är en välsignelse. Det är illa nog ändå. Den där känslan av att inte orka med, sämre än vanligt. Men så läggs två barnaarmar om min hals, och "du är bäst i världen mamma" så känns det lite bättre. För för honom ger jag allt jag har ♡
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar