@#&%#!,&£€@@@!!!

Suuuuuuuck! (Obs! Detta anger tonen i inlägget)
Ibland undrar jag vad jag gjort för ont i detta livet. Jag ska berätta om senaste käftsmällen.
Igår kväll när vi hade ätit satt Mattias och jag i köket och pratade. Han sa att han inte behövde åka till Hudik idag för pelletsen var slut där. Då inflikade jag att han kunde ringa sin stora son, be honom mötas halvvägs mellan Hassela och Gävle så vi kunde få tillbaka slagborrmaskinen som storsonen lånat för 3 år sedan. Vi behöver ju den i lägenheten. Då far M ut mot mig, jag blir helt chockad. "I mitten på april ska jag prata med Nordanstigsbostäder om kontraktet kan skrivas över på dig. Går inte det frågar jag om jag får hyra ut till dig i andra hand. Innan dess görs det inte ett jävla hål i någon vägg i lägenheten".
Jag blev helt stum. Kände gråten trycka på och svalde och svalde. Lyckades nog låta normal när jag pratade om något helt annat.
Men förstår ni? Från att ha varit glad och lycklig så kastades jag ner i det mörka och osäkerheten igen. Vi måste kanske flytta tillbaka till huset. Än en gång: förstår ni? Huset där jag vantrivs så enormt och som när jag inte orkat fått förfalla. Dessutom måste katterna bort då. Så denna natten har jag gråtit och snörvlat och andats i alla jävla formationer för att hålla den stegrande ångesten i schack. Jag orkar inte. Ska packa idag men det känns meningslöst. Måste försöka hitta något positivt att hänga mig fast vid. Solen skiner. Nej det är inte positivt, köksfönsterna som inte är putsade på 6 år ser bedrövliga ut. Positivt positivt.... Jag väckte M när jag gjorde norgonsmoothie *hehehe* 🙄
/Mia