Lilla snigel akta dig

Alltså H U R långsamt kan tiden gå? :0P
Om en vecka har jag nycklarna till lägenheten i min hand. Lycka. Obeskrivlig sådan. Idag har den där sega jobbiga nederlagskänslan som lägrat min kropp, gett med sig. Nu kör vi! Så idag började jag packa. En fördel med att Mattias och jag är sams är att jag inte behöver hetsflytta. Vi tar det viktigaste först och so on. Vill inte dra ut på det länge, men behöver inte flytta allt på en helg. Kommer behöva låta saker vara kvar, och Mattias föreslog att jag har sakerna i det rum jag har tyg och garn i. Generöst tycker jag. Känner på mig att jag kommer behöva mitt garn dock. Förra gången jag lämnade ett förhållande virkade jag M A S S O R med grytlappar. Och ni kanske minns alla sjalar jag tillverkade när jag låg inlagd första gången. Terapi. För även om det känns bra med flytten, så är det ändå ett misslyckande. Kommer sakna alla de där bra stunderna. Alla skratt och tokigheter. Den generositet som han ibland visade. Hans varma kramar och doften av honom. Däremot kommer jag inte sakna den tråkiga typen som aldrig vill göra något. Som bara vill sitta hemma och titta på tv. Som blir irriterad och sur så fort man ber om hjälp. Som suckar högt och muttrar när Joel är ledsen eller orolig. Nej det kommer vi inte sakna. Tur det finns så mycket bra som överväger. Själv är jag långt ifrån perfekt ;0) Även solen har sina fläckar.
Imorgon ska jag fortsätta packa, och plantera om blommor. Äntligen fredag!
/Mia