Klagomur

Ja nu är det längesedan. Livet havererade och allt tog tvärstopp. Så skör är jag tydligen. Det finns så mycket på insidan som behöver ut. Det är svårt, jag vill inte ösa mitt jobbiga på andra. Det känns som om människor tycker jag får skylla mig själv, så istället har jag slutit mig (kanske överreagerar jag). Men vad vore bättre att få ur sig saker på än en blogg som troligen ingen läser 😄
Sista tiden har jag försämrats. Min fibro bråkar med mig. Jag har ingen aptit och får tvinga mig att äta. Äter max 1/4 av vad jag brukar. Gör ju inget, men tyvärr tar det på musklerna. I helgen har jag försökt hålla igång. Bytt gardinstång i sovrummet, fått upp nya gardiner. Röjt lite. Bara så irriterande att inte det jag röjer kommer ut från huset. Det bara flyttas omkring. Önskar jag hade någon som kunde hjälpa mig. Ta tag i det. För här får jag ingen hjälp. Han har suttit på sitt jävla rum hela helgen. Så jobbiga är vi, gullefjun och jag. Gör så ont i mitt hjärta och jag vet att lilleman funderar och undrar. Denna helgen har han haft ganska generösa tv-tider. Känner mig inte som årets mamma precis.
Idag skulle brossan fyllt år, och senaste månadens nederlag tillsammans med sorgen tog sig uttryck i tårar. Saknar honom så. Vi kunde driva varandra till vansinne, men det gick alltid över. 8 år. Fattar det inte.
Något som är oroande är att tankarna på att försvinna från allt tilltagit igen. Än kan jag hantera dom och jag hoppas innerligt det inte leder till inläggning. Vill inte! Vill inte lämna gullefjun.
Dessutom har tilliten totalt försvunnit. Vågar inte lita på någon, finns det en baktanke? Man kan väl kort sagt säga att jag är B R Ä N D. Igen. Vad gör jag för fel? Jävla skitliv.
Nu ska jag sova. Ha det!/ Mia