Ångestklump

Har en stor ångestklump i bröstet och magen. Ser ut att bli vakennatt. Ìbland ger det ångestökning, som inatt. Tankar som far. Småsaker som blir stora. Stora saker som blir gigantiska. Tex Abbes begravning. Joel vill gå, för Ebbes skull. Vì tycker han är för ung att gå själv så jag ska gå med honom. Och jag är rädd. Rädd att jag inte klarar det. Det visar sig, men risken finns att jag gråter hejdlöst. Jag kommer troligen behöva Oxascand. 

Jag tänker mycket på Abbes familj. Hur dom kan fungera efter en sån förlust,  det är ju andra gången dom mist ett barn. Lilli dog för 4 år sedan. Det mest fruktansvärda som kan hända, och så händer det 2 gånger. Ja ni kan tänka er ångesten. 

Joel har varit hemma hela veckan. Förutom i torsdags,  det var dags att välja till gymnasiet. Men när han kom hem åt vi middag sedan däckade han på soffan. Helt slut, så  han fick stanna hemma på fredagen också. Betydligt piggare idag. Eller igår, det har hunnit bli lördag. Idag ska han till  kompisen i Sundsvall. Kommer hem igen på söndag. Tyckte han skulle ta det lugnt eftersom han varit hemma hela veckan men se det tyckte inte han. Mattias är också sjuk. Han måste vara känslig. Joel och jag interagerar mycket mer än joel och Mattias. Jaja peppar peppar. Jag är glad att jag slipper. 

Ligger och lyssnar på julmusik. Kan inte släppa den än. Alla adventsljusstakar och stjärnor är borta. Det blev så mörkt men ny lampa i tv-rummet gjorde susen. Har även en ny lampa till mitt sovrum men kommer mig inte för att sätta den på plats. Allt har sin tid. Nu ska jag krypa under täcket, kanske kan bli lite sömn.

Trevlig helg på Er ❤