Semlan ligger vid mina fötter, Smulan i klösträdet, Joel på soffan. Alltså kan jag inte gå upp och se på tv. En världslig sak. Snart är det pappavecka, då saknar jag honom på soffan.
Nu är det för sent att sova. Det är bara att hålla sig vaken. Annars blir det samma elände nästa natt 😖 never ending story.
Det är tydligen viktigt med rutiner och fasta tider när man är bipolär. Jag måste skärpa mig. Kanske nattsömnen blir bättre. Man kan ju hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar