Så, då är det positiva avklarat. Nu tar vi resten. Vi var ju till veterinären i måndags. Hon (veterinären) lyssnade på hjärta och lungor, kollade efter defekter och det var allt. Sa att Smulan är stor som en 5 månaders kattunge och saknar muskelmassa. Tog inte ens ett blodprov. Så besöket slutade med att vi (jag) köpte dyrt foder med hem. Men det hela har lämnat en olustig känsla i mig. Jag gråter. Både Smulan och Semlan gillar nya fodret. Har en känsla av att Semlan tömmer Smulans skål också. Ytterligare ett problem. Hur löser man det? Tänker inte lägga pengar på elektroniska matskålar. Bara för det måste jag googla just detsamma.
I övrigt är jag väldigt ångestfylld och ledsen. Besviken på min omgivning. Vilket jag inte vill vara. Men Mattias kom med en tång jag frågat en efter. Det var snällt och hade bättre dagar gjort mig glad. Joel skulle gå på coop och jag bad honom köpa en sak till mig. Men nej. Han orkade och ville inte köpa 2 påsar ostbågar. Blev så himla ledsen. Nu gråter jag igen. Lika bra att sluta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar