Vilken dag! Vilken ångest! Det började med att taxin var 10 minuter sen. Det ökade på ångesten. Vilken färd. En kvinna som körde. Inget fel med det men hon fibblade med mobilen och hela färden kändes otrygg. Mötet med Simon kändes bra. Så var det nästa taxiresa. Fick en rejäl dos OS. Ni som känner mig vet att för mig är sport fullkomligt ointressant. Men hem kom jag. Med fullblown ångest, skakig i hela kroppen. Det tog 2 oxascand innan det lugnade sig lite. Men jag är fortfarande skakig och ostadig på benen. Vågar inte duscha när jag är såhär påverkad. Joel har ju pappavecka. Iaf, jag gjorde dessa 2 resor trots svår social fobi. Klappar mig själv på axeln. Var det värt det? Nja. Tveksamt. Priset jag får betala är för högt. Visst, samtalen med Simon ger mycket. Men resorna tar för mycket. Dilemma. Vad göra? Jag behöver samtalen.
Imorgon bär det av till Gävle. Mattias barnbarn Malte har fyllt år så han ska firas. Ska bli trevligt. Hoppas ångesten lagt sig tills dess. Annars blir det jobbigt.
Tänkte försöka sova lite men det är ju som det är med min sömn. Försöka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar