Tårar

Inleder lördagskvällen starkt med skyhög ångest och får medicinera med Oxascand. Skit också. Just nu hanterar jag inte ensamheten väl. Men imorgon kommer han hem, Gullefjun. Lyssnar på musik och kollar sociala medier. 

Något skumt hände med mina fötter inatt. Det började dunka i dom, och brände som eld. Gå var rena pinan, och givetvis fuckade magen upp sig så det var täta toabesök. Tårarna trillade när jag haltande linkande tog mig till toa. Smärtan har avtagit lite, med betoning på lite. Legat till sängs hela dagen.

Livet känns verkligen topp. Nya smärtor hela tiden. Är rädd detta nu hör ihop med diabetesen. Ska det aldrig ta slut? Jag vill sluta klaga. Ge upp nu Murphy!