Det har precis passerat över till Midsommardagen och här ligger jag, klarvaken. Så fylld av sorg att jag knappt kan andas. Tycker så illa om högtider sedan skilsmässan. Visst, får max 2 timmar "firande" men sedan är jag ensam. Känns som om alla högtider hamnat på Mattias veckor de här åren. Får nog ta ett snack med honom om det. Kanske kan köra vartannat år. Snart är han vuxen, Gullefjun, men tills dess.
Många tankar såna här nätter. Men känslan av ensamhet är värst. Jag har ingen längre. Jag har ett ex som förbarmar sig över mig. Han som egentligen valt bort mig. Känns inte toppen precis. Samtidigt är jag så tacksam för annars hade jag havererat fullkomligt.
Nu vill jag bara sova och slippa alla tankar. Men också alla drömmar. Man kan lika gärna önska sig en stor skit som en liten 😂
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar