Tjugotrettiotvå

Mammavecka och för första gången på mycket länge kände jag lite glädje. Min älskade unge hemma igen. Ahhh. 

Drabbades idag av extra ångest. Inför ett eventuellt besök av L, tänk om han utnyttjar mig sexuellt. Eller styckmördar mig. Alla dessa "tänk om". Men det gör mig rädd. Jag kanske är ett "easy catch". Har ju ingen aning om hur jag ska hantera detta. Allt bottnar nog i dåligt självförtroende, avsky för min kropp och vad kan någon annan vilja ha mig för. Ja så håller de på, tankarna. Inte konstigt en är deprimerad.