Ångest

Så kom den som en käftsmäll, panikångesten. Tankarna far efter en dag då jag känt mig väldigt ensam. Hur ska jag kunna flytta när M trots allt är tryggheten. Får jag inte flytta snart går jag sönder. Ja ni ser själv, det är ingen rim och reson i tankarna. Själv är jag egentligen övertygad om att flytt blir så bra för mig och J. Högen med saker köpta till lägenhetslivet har växt, och kommer fortsätta växa. Visst undrar jag ibland hur det ska gå med städning och matlagning, men J är så duktig och hjälpsam så det kommer gå bra. Vi kommer inte ha lika mycket pinaler, så det blir lättare för mig att städa. J ska ha kvar sitt Lego hos M har han bestämt så tom hans rum kommer vi kunna städa. Allting kommer ordna sig. Även droppa ögonen och knäppa behån. I'll fix! ❤