Slitigt

Det här med covid slog hårt. Fortfarande feber och hostan är hemsk. Går på rätt håll dock. Har större bekymmer än så. Jag vill bara flytta, komma härifrån. När nu beslutet är taget så vill jag vidare. Skapa ett hem till mig och J. Men såklart blev det en ekonomisk fråga. Det tar 2 månader innan jag får det speciella bostadsbidrag man får när man har sjukersättning. Och just nu har vi inte råd med den extra kostnad hyran blir. Så det är bara att gilla läget och hoppas på att ingen annan vill ha lägenheten. Men när jag är ensam gråter jag. Sorg, ilska, rädsla, hopplöshet. Murphy är framme igen