Jag har idag erkänt mig besegrad. Av depression. Igen. Så är det att vara bipolär. Allt är bra och plötsligt tar det tvärstopp och man kastas ner i depressionen. Jag hatar det hett och innerligt samtidigt som jag har sjukdomsinsikt.
Jag förstår inte hur jag ska klara mig fram till flytt. Försvinner lägenheten så kommer det golva mig fullkomligt. Jag vill gå i ide och vakna i maj. Flytta och börja om. Ta tag i livet. Kanske går det lättare om jag kommer härifrån. Jag vill tro det.
J kom hem med lite läxa eftersom han varit borta ett tag. Den har vi stökat undan. Skönt att få det gjort. Nu sitter han vid datorn och spelar med kompisar. M är där han alltid är. Sa jag hur skönt det ska bli att lämna detta!?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar