Ibland kan man inte annat än skratta

För några månader sedan höjde min läkare mitt litium. Sommaren bjöd på mycket manisk Mia, och plötsligt upptäckte dom att mitt litium legat lägre de senaste 3 gångerna jag lämnat prov. Men nivån var egentligen inte låg, sa hon, det är vanligt att många hamnar på det värdet och det fungerar för dom. Meeeeeeeen nu är man ju limited edition *hehe* och vi har i flera år försökt förklara att min metabolism är snabb och bryter ner medicinen fort. Iaf, bl a så ledde höjningen av litiumet till en vansinnig trötthet. Men trots tröttheten fick jag stora problem med sömnen, så vi fick lov att ibland ta en extra Stilnoct. Nu kommer det roliga. En kväll kommer Mattias ner i köket och där står jag. Iklädd endast trosor och fårskinnstossor, V A J A N D E fram och tillbaka. I handen har jag en tub hamburgerdressing, som jag verkar ha problem med. Lite sluddrande ber jag honom om hjälp, då visar det sig att det ligger knäckebröd på vasken som jag vill ha hamburgerdressing på. Han hjälper mig, jag står där och svajar, äter mina knäckebröd och utbrister fy fan vad gott! Grejen är att jag inte gillar hamburgerdressing. När jag är färdig leder han mig in i sängen där jag slocknar omgående. Och dagen därpå har jag ingen aning om vad som hänt. Mattias sa lite skämtsamt att han funderat på om jag fått medicinsk marijuana. Som vi skrattade åt denna situation. Det var ju en harmlös grej, annars brukar jag shoppa när jag är halvdäckad. Också det utan att det är medvetet. Jag är inte vaken. Men knäckebröd med hamburgerdressing, det skrattar vi åt! 😂
/Mia