Smärta

Idag är en skitdag. Så mycket ångest. Ser framför mig Ebbe som gråter förtvivlat när en vän kramade honom på kyrkogården. Hans sorg och smärta ger mig en extra klump i magen. Önskar jag kunde hjälpa honom. Idag grät jag inför Joel. Berättade också varför. Varför ska det vara så svårt? Vad är meningen med att en 11-årig pojke mister livet? Det finns ingen mening. Sedan kommer nästa tanke. Om jag mår såhär, hur mår då Abbes familj? Hoppas hela familjen får professionell hjälp. Vid Gud, hjälp!