På tal om våra... Igår berättade jag för Joel att jag skulle till psyk idag. Genast undrade han när jag kom hem igen. Med en klump i halsen kunde jag lugna honom.
Vi pratade om självmord Simon och jag. Han sa att den lättnad jag tror ska infinna sig hos mina anhöriga om jag tar livet av mig aldrig kommer hända. Tvärtom. En riktig knäpp på näsan. Då tändes en liten kämparglöd i mig. Klart jag ska leva! Genom livets jobbiga dagar och dagar som denna. För om ni inte förstått det så är det en ganska bra dag idag. Syttende maj och allt. Lite Cola zero så är det finfint. Men jag ska erkänna att det hade varit gott med ett glas rödvin. Det finns kanske en mening med min alkoholallergi. Med alla mina mediciner bör en väl inte nyttja alkohol.
Jag skrev för ett tag sedan om en vän som fått problem sedan hens ex fått ensam vårdnad om deras gemensamma barn. Det är L det gäller. Han mår så dåligt nu. Önskar jag kunde hjälpa honom. Får så ont i magen. Avstånd är vad det är. Ibland kan det vara bra men mestadels är det mycket jobbigt. Saknar närheten till vänner och anhöriga. En fika, en grillkväll. Och lilla pappa som börjar bli gammal med sina 87 år. Still going strong. Reder sig själv, bättre än mig. Imponerande!
Se, orden flödar. Det är minsjäl en bra dag! ❤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar