Lite glädje...

...kände jag idag när Joel kom efter skolan. Umgicks lite med Semlan och Smulan men mest med mig. Han hade haft friluftsdag, åkt skridskor. Han hatade det. Det, och ullunderstället Mattias fått på honom. 

På fredag fyller vår vänlige, omtänksamma grabb 14 år. Jag har tänkt mycket på den tiden runt hans födelsedag. Jag, mycket skör pga ingen antidepressiva eftersom jag var gravid. Det var hormonellt. Så dog min bror, hastigt och oväntat. Jag rasade. Det blev ett elektivt kejsarsnitt, som misslyckades direkt. 3 doktorer försökte sätta nål i ryggen utan att lyckas. Jag blev sövd på mask. Mattias fick ìnte sova över, ledde till post partumdepression. Jag vågade inte sova på nätterna pga Mattias. Mattias och min bror var lika gamla. Anders var 3 veckor äldre än Mattias. Ni kan ju tänka er mina katastroftankar. Men ut kom en fin gosse på 3936gr och 52 cm. Och som vi älskat honom sedan dess.

Hoppas att jag är pigg på fredag. Det kan faktiskt hända.

Nu ska tant sova. Pillerkväll ikväll. Borde slocknat redan. Go'natt Sov gott