Nätterna är värst. Så mycket ångest och ingen att prata med när tankarna är som värst. Och, såklart, ingen sömn. Jag vill bara försvinna från jordens yta. Lägger upp matbilder på fb för att ingen ska förstå. Har docķ berättat för Mattias. Tror inté det kom som en överraskning.
Jag vill bara fungera. Äta, sova, orka. En självklarhet för de flesta.
Jag är så fruktansvärt ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar