Häromdagen berättade jag för Mattias att jag inte mår så bra. Berättade om alla känslor runt sömnen. Eller snarar den saknade sömnen. Sa att jag känner mig ensam i detta eftersom behovet av någon som lyssnar mestadels är nattetid. Ångesten ökar med varrje timme utebliven sömn. Det är mycket ångest. Han frågade vad han kunde göra. Lyssna på dagtid och ev kontakta psyk. Han, som alla, behöver nattsömnen.
Det där med musik som man förknippar med vissa minnen. Jag har en låt i min spellista som jag inte klarat av att lyssna på på 20 år. Än idag rör den mig lämnar ett sorgligt avtryck. Låten är "Jag ger dig min morgon ". Johanna, då nästan 12, vägrade gå till skolan. Hon låg i sängen och hade sin cdspelare på repeat, just denna låt. Dygnet runt. Hon varken åt eller drack. Vi pratade med BUP i Eslöv. En psykolog och en läkare kom hem till oss för att träffa Johanna. De var mycket oroade, Johanna hade inte reagerat på besöket. Det bestämdes att BUP i Lund skulle kopplas in. Dagen därpå ringde en skötare oss. Samma eftermiddag kom han för att träffa oss. Ja främst Johanna såklart. Men han fick inte heller någon respons. Han ringde läkare, och det blev bestämt att de skulle komma nästa förmiddag. Och det gjorde dom. Fick tillslut några få ord ur Johanna. Det slutade med att vi fick åka in till Lund och BUP-akuten där hon blev inlagd. Doktorn hade en lite kaxig attityd. Han sa att han var säker på att adhd-diagnosen kunde tas bort,, hon var skoltrött. Två veckor låg vi inne. Det slutade med att doktorn bad om ursäkt. Johanna hade jobbat så hårt i skolan för att hänga med, så hon hade kört slut på sig. Hon var utbränd, 11 år gammal. Så när jag hör Fred sjunga, kommer minnena tillbaka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar