Framtid

Är inne i en dålig period. Fibromyalgin är för jäklig nu. Vet att man ska hålla igång men det är svårt. Blir en del tänktid på soffan. Vågar mig på att tänka framåt. Ser mig och Joel, ensamma. Vågar inte släppa in en karl i mitt liv igen. Inte för att jag skulle vara intressant. Jösses! Bipolär, fet och allt annat skit jag har. Bara tanken på att en man skulle röra mig gör mig illamående.  Så Joel och jag blir bra. Och Mattias är ju fortfarande delaktig. Han hjälper mig med handling och han läser OCR nummer så alla siffror kommer på rätt plats. Och så sköter han medicinen. Men det är fullkomligt på kompisnivå. 

Livet kunde vara lite lättare. Slippa så mycket medicin tex. Och det är väl inte fel att vara ensam?