Ute

Nu är det ute. Jag skrev ett inlägg på FB så nu vet alla som känner mig. Fick en dekalkommentar som jag reagerade på. Den kändes... avmätt. Jag vet inte, kanske personen kände sig förbisedd. Men hade hen ringt någon av alla de gånger hen sagt hon skulle, så hade hon vetat. Så är det. Jag är trött på tomma löften. Trött på att vara den som håller kontakten igång. Gäller överlag för vänner. Jag tog ett beslut, jag slutade höra av mig. Jävlar vad tyst det blev. Och jävligt ensamt. Men finns inte intresse hos motparten så får jag väl vara ensam. 

Nu ska jag försöka sova lite.