Jag är ganska less på mig själv just nu. På att ha ont, att inte orka. Vill så mycket men är så begränsad. Tex köpte jag hem grejer för att baka till lucia. Två söndagar har gått och inget bak har blivit av. Söndag för jag behöver hjälp med att rodda fram assistenten. Nu är det lucia på måndag och inga saffransbullar med mandelmassa är gjorda. Imorgon gäller det. Håll en tumme.
Jag har inte längre ont på min rygg, sedan den där groteska klumpen kom ut. Så skönt.
Men de där känslorna, att inte orka, inte räcka till. Men J är nöjd. Jag finns alltid där, fast jag har ont och ångest maler. Vi kör vårt eget race han och jag. Så jag kämpar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar